Framställandet av en konstruerad kvinnosyn

Det går att debattera i oändlighet. Senast uppmärksammade Aftonbladet en annons som Ralph Lauren låtit gå igenom tryckarna i Japan. Det finns en vilja och strävan efter att på bästa möjliga sätt Photoshopa (jag vet att det är förenklingsstrategi att använda sig av uttrycket men det är fortfarande en bra beskrivande verb, om än inte i SAOL än) midjor och göra dem mindre än modellers huvud. Jag förstår inte värdet i det. Man skjuter sig själv i foten som företag när man efterfrågar den typen av annonser. När man dessutom sparkar en 178 cm lång modell på 54,4 kg, för att hon anses överviktig, ger ingen som helst goodwill hos någon.

Det finns gott om exempel på annonsproducerandet har lyckats bra med retusching av bilder. Det finns också många dåliga. Jag frågar mig själv; ser inte annons- reklambyråer, eller kanske framförallt företags inhouseproduktion, värdet i att faktiskt låta en människa, oretuscherad i utformning, stå som förebild? Finns det något bättre sätt än det att koppla varumärket till de som faktiskt ämnas konsumera produkten? Dessutom finns det mycket att hämta i dessa relativt outforskade områden.

Naturligtvis, jag beskyller inte anlitade byråer för att upprätthålla stereotypiseringen, innehållet i anlitarens reklam önskas av denne och när då byråer tävlar om jobbet så är det klart att företagets syn, tradition på och om sig själva spelar en avgörande roll i valet av pitchande byrå. Uppenbarligen behövs det att man börjar i andra änden. Varumärkesraserande och återuppbyggande. Svårt att rensa bort ogräs om man bara klipper på toppen.