Angående teckensnitt

Teckensnitt är en viktig faktor för texten mening, betydelse och styrka. Denna text är skriven i Verdana, en typsnitt som saknar Seriffer. Seriffer är de streck som avslutar en bokstavsstapel genom att få det att se ut som den kopplas samman till nästa. Det har länge sagts att serifftypsnitt används bäst som brödtext.

Det behöver nödvändigtvis inte vara sant.

Jag förstår idéen med serifftypsnitt, att ögat ska kunna följa en linje, att bokstäverna snabbare kan identifieras och tolkas. Brödtext är till för att läsas och läsas om, återvända till och reflektera över. San-seriffer, som då är motsvarigheten och saknar detta streck, används fördelaktigt till rubriker, slogans och liknande.

Det handlar i grund och botten om vad du vill säga.

Att skapa ett flyt genom en text gör man bäst genom orden man använder men att medvetet välja typsnitt efter mål är en genväg till lättare förståelse. Använd San-seriffer till det du vill framhäva, accenturera. Använd då Arial, Helvetica (ett typsnitt älskat av reklamvärlden som pryder de flesta logotyper) och liknande.

Använd Times New Roman, Garamond (personlig favorit) och andra serifftypsnitt när du vill förklara, nyansera, informera.

Att det sedan finns alternativ som gör att typsnittet kan varieras, som till exempel Kursiv variant eller att trycka på "Bold", gör möjligheterna till att förmedla en känsla enbart genom en bokstavs utseende enorma. Även understruken och genomstrucken har sina effekter. Versaler och gemener har förmåga att uttrycka ilska eller kocentration. Användandet av enbart versaler tror jag inte att det är många som uppskattar att läsa, det blir ett skrikande uttryck, och bara det säger väl vilken effekt utseendet på en bokstav kan ha.

Verdana, som används här, är ett san-serifftypsnitt. Varför, kan man då tänka, använder jag det i brödtexten? Därför att det här är inte menat att vara en brödtext. Det är inte meningen att man snabbt ska läsa igenom detta. Det är meningen att man ska ta till sig, att man ska se varje ord och förstå innebörden, sammanhangen. Det sätter ett krav på mig. Att hålla mig ännu mer kortfattad. Korta meningar med san-serifftypsnitt står ut. De är de bästa underrubikerna i världen.

Beakta typsnittet. Testa, misslyckas, försök igen. Låt någon läsa din text i olika varianter. Ställ dig frågor som; "Hur får det här typsnittet mig att må?","Representerar det innehållet i texten?","Representerar det mig?".

Textens förmåga

Skrivregler. En idé som är svår att greppa. Förutsatt att man använder korrekt språk med stavning, satsbyggnad och längd så är man ändå inte en bra skribent för det. Det krävs något mer. En del har föreställningen att en bra skriven text är långa meningar med fackligt språk. Som exempelvis kurslitteratur. Studenter är de första att protestera. Kurslitteratur använder långa meningar, ibland hela stycken, fackligt språk och vältrande i fina ord som författaren kanske inte ens själv vet hur man ska använda. Kurslitteratur är (för det mesta) osannolikt svårt att läsa.

Även uppsatser och vetenskapliga texter ska tydligen skrivas komplicerat, jargongen är att ju mer invecklat och "snyggt" du förpackar det och ju mer oförståligt du gör det desto bättre vetenskapman/kvinna är du. Jag hatar att skriva vetenskapligt.

Det beror på att den är översittande. Den är obegriplig och man måste läsa om för att förstå, för att minnas. En bra text är okomplicerad, man använder korta ord och korta meningar för att få texten att flyta. Flyter den inte är det något fel.

Men det viktigaste att tänka på när du skriver din text är att tänka på läsaren. Tro inte att läsaren vill veta allt och tro inte heller att läsaren är dum. Men överskatta inte heller läsarens förkunskaper. Säg det du vill säga, kort och koncist, men säg inte allt. Blir läsaren för uttråkad lämnar den din text.

När du korrekturläser din text letar du efter fel. Bra, det ska och måste göras. Men gör det även till vana att läsa upp din text högt för dig själv. Haltar du och det behövs pauser är det något fel. Kortare ord, kortare meningar och mer innehållsrikt material på färre använda ord. Det är en konst att lyckas med.

Jobba med din text.
Ett lätt, rakt och tydligt språk visar respekt och ger ett ärligt intryck.

Tack för inspirationen Please Copy Me.

Problem: Ända och Enda

Det finns olika svenska ord i dag som vållar olika problem för olika människor. "Ända" och "Enda" är ett typiskt exempel på ord som svenska folket tenderar ha problem med att använda på ett korrekt sätt. Som stasi-lingvist sticker det i ögonen när man ser dessa "svarta hål" i texter. "Svarta hål" är fel använda ord, en fel uppbyggd mening, särskrivningar och felstavningar. Dessa "hål" tenderar att ta fokus från vad texten vill säga, vad texten ska förmedla och bidrar bara med irritation och okoncentration. Vikten av att korrekturläsa texter är otroligt viktigt då ens budskap, det man vill säga och förmedla, kan krossas enbart genom att använda "ända" istället för "enda".

Jag ska här försöka förklara skillnaden mellan de båda.

Problemet jag oftast ser är att människor skriver "ända" när det egentligen (ett annat ord som jag tänker diskutera mer om i annat inlägg) ska vara "enda".
Som t.ex. Jag är den ända... Det är den ända...
I dessa lägen ska "enda" användas.

Ordboken säger som följer:
ENDA = (adjektiv) ensam av/i sitt slag.
ÄNDA = 1. (adjektiv) hela sträckan (till en viss punkt) (om tid och rum).
2. ändar, ändan (substantiv) slut. yttersta del (särskild om rum).
3. ändan, ändor (substantiv) bakdel hos människa (vardagligt tal).

Ser ni problemet med fel användning? Jag kan förstå ihopblandningen av de båda liknande adjektiven då de ser nästan lika ut och båda är beskrivande ord men många tror att "ända" representerar det som är ensam, unikt när det i stället ska användas i sammanhang som "ända upp till taket" eller "ända in i kaklet". Det beskriver alltså en fullständig sträcka i antingen tid eller rum.

En tumregel som jag har lärt mig av erfarenhet, när ni är osäkra på vilket av orden som ska användas är det i 90 % av fallen "enda". Beakta detta, det kan rädda era texter.

Människor som sysslar med Reklam

De är ett intressant släkte. Inte för att jag härmed sticker ut hakan med min otroliga erfarenhet av området men det finns ändå vissa tendenser som går att se. För det första så innehåller naturligtvis reklammakare olika undergrupper, som AD, copywriters, projektledare osv. Alla de kategorier har såklart människor ämnade för just den uppgiften, annars ser man ju brister i både intresse, kunskap och effektivitet.

Dock, genomgående, är att alla på något sätt är otroligt trevliga, eller försöker vara det. Arbetsskada? Kan vara så. Ytterligare en sak är att det sällan, sällan går att få tag på dem genom bara ett samtal. Det måste vara intalade meddelanden, sms, en viss kvantitet av samtal samt vänta på uppringande. Trots att detta mycket väl kan bidra till irritation och bekvämlighet som sätts åt sidan så är den slutgiltiga kontakten stimulerande. De fungerar som barn, så fort en reklamare gör någonting positivt tillbaka mot dig är allt förlåtet.

Framställandet av en konstruerad kvinnosyn

Det går att debattera i oändlighet. Senast uppmärksammade Aftonbladet en annons som Ralph Lauren låtit gå igenom tryckarna i Japan. Det finns en vilja och strävan efter att på bästa möjliga sätt Photoshopa (jag vet att det är förenklingsstrategi att använda sig av uttrycket men det är fortfarande en bra beskrivande verb, om än inte i SAOL än) midjor och göra dem mindre än modellers huvud. Jag förstår inte värdet i det. Man skjuter sig själv i foten som företag när man efterfrågar den typen av annonser. När man dessutom sparkar en 178 cm lång modell på 54,4 kg, för att hon anses överviktig, ger ingen som helst goodwill hos någon.

Det finns gott om exempel på annonsproducerandet har lyckats bra med retusching av bilder. Det finns också många dåliga. Jag frågar mig själv; ser inte annons- reklambyråer, eller kanske framförallt företags inhouseproduktion, värdet i att faktiskt låta en människa, oretuscherad i utformning, stå som förebild? Finns det något bättre sätt än det att koppla varumärket till de som faktiskt ämnas konsumera produkten? Dessutom finns det mycket att hämta i dessa relativt outforskade områden.

Naturligtvis, jag beskyller inte anlitade byråer för att upprätthålla stereotypiseringen, innehållet i anlitarens reklam önskas av denne och när då byråer tävlar om jobbet så är det klart att företagets syn, tradition på och om sig själva spelar en avgörande roll i valet av pitchande byrå. Uppenbarligen behövs det att man börjar i andra änden. Varumärkesraserande och återuppbyggande. Svårt att rensa bort ogräs om man bara klipper på toppen.